onsdag 19 maj 2010

Gröna vågor: när kärleken och potatisen grodde

Lise Devirent

Låter det som sjuttiotal? Det är det också!

Vi satte potatis och odlade grönsaker, rad efter rad. Lilla dottern ivrigt pladdrande, skuttande i fårorna, iklädd liten arbetsoverall och pärlhalsband. Morötter och sallad, mangold och rödbetor, allting grodde och växte liksom vår kärlek. Ängarna grönskade, allehanda udda djur och människor fyllde hagarna. Gröna vågens tid! Ur min fröpåse trillade inte bara matnyttiga ting, ut trillade också Harry, Gustav, Martha, Sigun och alla andra, som befolkade landsbygden omkring oss på den tiden. De spirade och växte och blev till människorna i mina berättelser, somt är sant och somt är påhitt. Ingen bär sitt rätta namn utom tuppen, baggen och shetlandsponnyn. Mitt bland de böljande gröna vågorna stod det gamla skolhuset. Tryggt och redigt. Tåligt uthärdande allt spring i dörrarna. Klockorna klämtade, slog taktfast sina slag, förde oss vidare genom livet...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar